En jämställd konstnär – och kvinna

Utställningen ”Härligt att vara skulptör” visas just nu på Nationalmuseum

Just nu visar Nationalmuseum utställningen ”Härligt att vara skulptör”,  där temat är kvinnliga skulptörer 1880-1920. Självklart är Carolina Benedicks-Bruce representerad. Målningen av henne när hon står vid kavaletten är som gjord som signaturverk till utställningen. Det är inte så konstigt att Carolina Benedicts har varit väldigt aktuell på senare tid. Hon var en framgångsrik kvinnlig konstnär under sin tid och fick även det erkännandet.

Just ”Carolina vid Cavletten” visades alldeles nyss på Waldemarsudde under utställningen ”Ett eget rum- Konstnärsrollen under det sena 1800-talet”. Den föreställer Carolina i sin ateljé i Rom, och gjordes 1891 av hennes man William Blair Bruce. Carolina Benedicks var aktuell även under utställningen ” Grez-sur-Loing – Konst och relationer” 2019 på Waldemarsudde.

Carolina var en emaniciperad kvinna före sin tid

Carolina Benedicks-Bruce var verkligen en stark och emanciperad kvinna med möjlighet att ägna sig åt sitt konstnärskap. Inte minst eftersom hon var arvtagerska och ekonomiskt oberoende. Hon var den tredje kvinnan någonsin att studera till skulptör på Konstakademin, där hon skrev in sig som 25 åring. Hon ifrågasatte varför utbildningen var så olika för manliga och kvinnliga studenter när ”viljan att lära var lika stor hos båda könen” ¹. Senare skulle Carolina bli aktiv i flera kvinnoförbund och förgrundsgestalt i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon hade skapat sig ett eget namn som konstnär genom sitt konstnärskap, hon var respekterad och utstrålade pondus och var inte rädd att uttrycka sina åsikter eller ta ställning. Hon var på många sett en typisk rösträttskvinna-  borgerlig, utbildad, barnlös  och självständig².   

Konstnärskolonin Grez-sur-Loing

 Hon träffade sin make William Blair Bruce i Grez-sur-Loing, konstnärskolonin strax utanför Paris, där många svenska och internationella konstnärer uppehöll sig under denna tid. De var inte de enda konstnärspar som träffades här. När man läser skilda vittnesmål om livet i Grez förstår man att det var ett fritt och bejakande liv som fördes där och att båda könen kunde umgås på ett mer avslappnat sätt än hemma. Han var också konstnär och hade kommit från Kanada för att studera konst i Europa. Han skulle komma att göra många porträtt av sin hustru där hennes självständighet och styrka framträder. Deras relation gav båda stor frihet och utrymme att utöva sin konst.

Ett modernt äktenskap

William och Carolina hade ett modernt äktenskap. Redan när de skulle förlova sig sa Wilhelm att de skulle göra tvärtom mot den förväntade vägen och dela på ansvaret för hemmet och ta varannan dag var i barnkammaren. Det skulle ge båda tid för konsten, och hushållet skulle fungera som ett urverk om båda hjälptes åt³.

 Carolina Benedicks uppmärksammades hela sitt liv för sin konst. Hon ansågs till och med ”stå värdig vid de manliga kamraternas sida”. ⁴ Nationalmuseum köpte in Döende krigare 1896 till sin samling. Vid ett tillfälle omnämndes hennes man som ”make till den talangfulla skulptrisen ” Carolina Benedict. ⁵

Carolinas och Williams största verk skulle komma att bli Brucebo, det hem det skapade tillsammans på Gotland strax norr om Visby. Hemmet samlade konstnärer och tidens dignitärer och även kungligheter. Det sägs att Nils Dardel målat delar av den döende Dandyn på Brucebo. Han var ofta på Brucebo, då han var Carolinas släkting och även grannen Ellen von Hallwyls son Rolf de Marés pojkvän.

Brucebo är vackert beläget intill havet några kilometer norr om Visby, nära Själsö hamn och fiskeläge. Carolina skapade en stiftelse före sin död som skulle ta till vara konstnärshemmet med sin samling. Konstnärshemmet är öppet för visningar under sommaren. Se öppettider på Fornsalens hemsida.

1-5Johanna Pietikäinen. “Heartists, Konsatnärsparet Carolina Benedicts-Bruce och William Blair Bruce”,

Gotlands Museum Fornsalens förlag 2019.