Eva&Adele på Art Basel.
Spritmuseet, Warhol, Eva & Adele och den nertystade auktionsförsäljningen.
Om man vill se på konst är ju ingen idé att gå till ett av de statliga museerna då de fortfarande är stängda. Däremot är de privata museerna öppna. Däribland Spritmuseet. En av de där varma solig dagarna i början av mars bestämde vi oss för att gå och se utställningen med det passande namnet ”The Party is over”, med undertiteln Aktivism, Pride, Vodka och Konst ur Elisabeth Ohlsons perspektiv.
Konstvisning med vinprovning
Spritmuseet ligger ute på Djurgården väldigt vackert efter vattnet vid Galärskjulen, strax innan Liljevalchs. De har faktiskt en riktigt trevlig restaurang för både lunch och fika, middag har jag aldrig prövat. På sommaren är deras uteservering alltid fullsatt med sitt fina solläge intill vattnet. När vi kom fram var borden som står utanför längst husfasaden fullsatta av sollapande gäster och det kändes nästan trist att gå in.
Vi hade bokat visning med provsmakning av vin. Man fick välja mellan fyra olika sorter, alla producerade på svenska vingårdar vilket var spännande. Jag valde det orangefärgade och fick veta att det var det absolut trendigaste. Ett naturligt vin där man bara slänger ner de gröna druvorna med naturlig jäst i ett lerkärl nedgrävt i marken och när det ska buteljeras silar man det inte. Det smakade riktigt bra och det kändes lyxigt att få ta med glaset och smutta lite medan guiden tog oss in till utställningsrummet. Nästan som en vernissage från den gamla goda tiden. Jag blev lite förvånad när jag insåg att guidad visning på Spritmuseet inte handlade om deras fina konstsamling. Visst ja, vad dum jag är- självklart handlar det om sprit. Så jag lommade lite besviket med, och lyssnade på alkoholens historia mest av artighetsskäl.
Spritmuseets samling på 850 verk
Men snart hade vi tagit oss förbi montrarna med flaskor och kom vidare till konstrummet. Här visade man delar av Spritmuseets samling på 850 verk som behölls i samband med Vin& Sprits försäljning 2008 till Pernod Ricard eftersom man ansåg att den hade ett speciellt kulturhistoriskt värde. Samlingen består förstås av den nydanande och makalöst framgångsrika kampanjen att marknadsföra Absolut Vodka med hjälp av konst. Som för övrigt alltid tas upp som skolboksexemplet för de neoliberala marknadskrafternas intåg på den tidigare, i alla fall utåt sett, fredade konstscenen. Warhol var ju perfekt för samarbetet och kampanjen visade på ett mycket transparent sett olika konstnärers tolkning av varumärket Absolut. Sedan dess har många följt efter, som tex Louise Vuittons framgångsrika samarbete med Takashi Murakami.
Auktionen som kom av sig
Jag kom att tänka på den märkliga historien för någo år sedan när Uppsala Auktionsverk skulle sälja ett Andy Warhol verk med utrop mellan 15-20 millioner. Dödsboet efter Vin& Sprits gamla VD Curt Nicander hade hittat en rulle med ett Andy Warhol verk i källaren. Tydligen en present? Sen blev det väldigt tyst om försäljningen då frågetecken om ägarskapet hade uppkommit. Vin& Sprit hade beställt två målningar av Andy enligt den amerikanska agenten Michel Roux, som man betalat 650 000 dollar för. Den ena fanns mycket riktigt i samlingen, men inte den andra?
Var kunde den vara då? Ja antagligen i Nicanders källare. Varför skulle en statligt anställd kunna ta emot en ” present” som bevisligen var beställd. Spritmuseets tidiga försäkran om att de inte gjorde några anspråk på den återfunna målningen till trots, ingår nu verket i spritmuseets samling. Vilket kändes lugnande.
“The party is over“
Aktivism, Pride, Vodka och Konst ur Elisabeth Ohlsons perspektiv.
Och så till Elisabeth Olssons perspektiv på det ”The party is over”, det handlade alltså inte om Corona pandemin utan Aids tragedin på 1980-talet. Självklart visas Elisabeth Olssons verk Nattvarden från utställningen Ecce Homo. Verket är en parafras på Leonardo da Vincis berömda nattvard, men i Elisabeth Ohlsons version omges Jesus av lärjungar som är homosexuella och transvestiter. Utställningen visades första gången 1998 i samband med Pridefestivalen och har varit viktig för ett öppnare och mer tillåtande samhälle. Därefter har den varit mycket omdebatterad och visats ett flertal gånger, inte minst i kyrkorum. Men det känns lite som att man har sett det nu, och kan gå vidare. Och… var var alla lesbiska kvinnor när det begav sig? Deras ansikten och röster lyser med sin frånvaro.
Eva & Adele
Jag tittar bort mot Eva & Adeles blekrosa bidrag till Absolut kampanjen som hänger lite anonymt bland de andra konstverken och undrar om det inte hade varit mer spännande att följa deras kamp för ett mer synligt transsammhälle?
Dessa två hyperfeminina levande konstverk som fusionerat som hemafroditiska tvillingar hävdar att de kommit i en tidsmaskin från framtiden. De anser att de delar ett gemensamt kön, varken man eller kvinna och har genom målningar, videokonst, fotografi och kostymdesign fört en kamp för sin sak. Genom att låta sina fans ta sellfies upprätthåller de världens längsta konstperformence. Och i likhet med Andy har de också involverats i företagssamarbeten. De designade en chockrosa och lila Swatch, Futuring, som lanserades under Venedigbiennalen 2015.
Det är lätt att dra paralleller till Gilbert& George som också hävdar att de är ett levande konstverk. Skillnaden är kanske att Gilbert& George rör sig på den maskulina skalan till motsatts från Eva & Adele som alltid iklädda rosa prinsessoutfit extra allt har en mer feminin framtoning och hävdar konsekvent att ”var helst vi är, är ett museum”.
