BEZZ målar på sin enorma val.
Snösätra en av de största graffitiparkerna i Europa.
Jag har hört talas om Snösätra men aldrig varit där. Snösätra är ett gammalt industriområde som blivit graffitipark, ja faktiskt en av de största i Europa.
För något år sedan hörde jag att man skulle riva området. Nu gäller det att se det innan det försvinner tänkte jag och bestämde mig för att ta cykeln dit.Vi började trampa med Skanstullsbron som första delmål. Det var en solig lördag i april, efter en stund insåg vi att det också antagligen var den allra kallaste dagen i april. Med en iskall nordan som motvind gick det ganska trögt bort mot Skanstull. Men när vi passerat Globen och tog av blev det lite bättre genom Enskede och Stureby. Tyst och lugnt rullade vi vidare genom de stilla förorterna tills vi kom till en liten skylt ”Snösätra ”. Vi följde den slingrande grusvägen in mot ett vackert natur- och skogsområde någon kilometer tills vi såg ett antal byggnader längre fram i ett kluster. Ja här var det!
Ett gammalt industriområde
Det gamla industriområdet var illa slitet och skapade hos mig en blandning av nostalgi och fascination som saker som försvunnit eller transformerats kan väcka.
I Snösätra är just transformationen som fenomen så tydlig. Hur ett område förvandlas från att ha fyllt en specifik funktion till att bli något helt annat. Här har transformationen skett på organisk väg, genom de människor som dragits hit för att fylla estetiska, konstnärliga och sociala behov. Det är på ett sett väldigt hoppingivande att tiden alltid förändrar vår omgivning och speglar de behov som finns. Att det sen finns olika uppfattningar om vems behov som ska bli tillfredsställda känner vi alla till.
En av Snösätras väggar.
Bezz
Att tiderna förändrats vittnade verkligen alla byggnader och de övergivna bilarna som kantar vägarna här om. Varenda vägg, plåtskåp eller plank är täckt av graffiti. Stora bilder som föreställer allt från barn, valar, taggs och katter till politiska budskap eller bara mönster. Till min förvåning står det en kille med sprayburken och målar på en stor val. Hans tagg är Bezz och annars jobbar han med reklamfilm. Han är pratsam och berättar att kommunen ändrat sig, den här delen av Snösätra ska få vara kvar, även om det redan rivit 1/3 av den bästa delen. När det hade bestämts kom några från kommunen och sa de där skräpiga husen där borta kan vi i alla fall riva. Men då förklarade Bezz och hans vänner att det är ju där man tränar sig, alla är nybörjare en gång och då måste man ha väggar att få träna på.
Tjuvarna lämnar tillbaka konstverken
Vi får en känsla att Snösätra har en aktiv community där man håller ihop. känslan förstärks när vi går vidare till det galleri som finns och säljer konstnärernas alster eller fotografier på det som målats upp. Ofta får målningarna vara kvar ett år. Sen målas det över, säger galleriägaren. På galleriet berättar man vidare att det varit inbrott för några dagar sedan, men nu har man fått tillbaka allt. Tjuvarna lämnade tillbaks sitt byte efter att man gått ut på nätet och berättat om stölden. Det var ingen som skulle komma att köpa de stulna konstverken efter det.
Det märks att man är stolt över Snösätra, det är en årlig festival här i maj med massor av besökare och bland alla konstverken ligger det också en liten publikation om Snösätras historia. Där kan man läsa om hur estniska flyktingar gömts i fabriken under andra världskriget och att det äldsta huset är 106 år. Vi cyklar hem i den kalla vinden efter något som blivit en av vårens bästa utflykter.
