Eva Mág, ”Det finns en plan för det här”, Bonniers Konsthall.
Jag såg Eva Mágs första stora separatutställning på Bonniers konsthall. Det kändes lite lyxigt att få en privatvisning och att vara nästan ensamma i den stora konsthallen. Det slog mig, hur mycket närmare konsten man kommer på det här sättet, genom att få en kort presentation och ha möjlighet till att samtala runt konsten.
Det första intrycket var att det såg ut som hemma hos Christian. En släkting som har samlat på sig ”skrot” hela sitt liv och har en källare man inte kommer in i. Och precis samma sorts skrot som Eva Mágs pappa tydligen samlat på sig. Skruvar, muttrar, rör, snören, cykelhjul, snöskyffel, spark, centrifug… listan kan göras i det oändliga, och även det bisarra och lite makabra – en lik kyl. Tänker även på Hasse Alfredssons slagdänga Ska vi byta grejer med varann, ”jag byter en cykelpump mot en basfiol, en…” Ett inte helt ovanligt fenomen med andra ord.
Ett föremåls ålder är en av de parametrar som brukar avgör hanteringen i vår tid. Splitter nytt, begagnat, gammalt, antikt… Planen här verkar vara att konsthallens personal ska sortera och kategorisera och försöka få en reda bland alla grejer, och kanske upphöjs föremålen då så de når en annan status än att bara vara skrot?
När jag gick där i all bråten kom det över mig ett starkt vemod. En sorgsenhet över alla människor som haft tankar, drömmar, idéer och planer för alla dessa föremål vars tid är räknad – rostiga, gamla och trasiga. Planen om Murbräckan, cykelhjulet och domkraften har ändrats eller också ingår det i den stora planen.
