Evgeny Antufiev vill inte visa det som ursprungligen var tänkt på Kiasma.
Ryska konstnären Evgeny Antufiev väljer att inte visa några verk.
Tyranner har i alla tider försökt tysta människor genom skrämsel och hot. Då ger konstens kraft förtröstan och hopp. Jag såg att en av Rysslands internationellt framgångsrika konstnär Evgeny Antufiev, som blivit inbjuden till att medverka i Kiasmas stora utställning, säger att det inte går att fortsätta som vanligt. Konstnären menar att nu ska alla höja sin röst och ta ställning mot Rysslands krig i Ukraina, människor dör och det måste finnas en skillnad mellan försiktighet och kriminell tystnad. Därför stoppar han sin installation i museet och har istället skrivit ”No war” med svarta bokstäver i det rum som hans konst skulle visas.
Två aktuella utställningar om politisk konst.
Moderna Museet har just öppnat dörrarna till vårens utställning där tre av den i dag ganska okända konstnären Björn Lövins samhällskritiska installationskonst blivit rekonstruerad. Genom sin konst ville Björn Lövin ge betraktaren distans till den egna tiden, att vara kritisk till ideologiska och ekonomiska rörelser i form av konsumtion, korporationen och kollektivets benägenhet att gapa och svälja.
Samtidigt öppnar Sven Harrys portarna för en annan politisk utställning och visar några av våra mycket folkkära konstnärers engagemang och motstånd mot nazismen efter Hitlers maktövertagande i Tyskland. Något som kanske glömts bort i efterhand men Vera Nilsson, Sven x.et Erixson, Bror Hjort och Albin Amelin manade till kamp för demokratin och civilkurage under 1930-talet genom sin konst.
Båda utställningarnas känns mer än aktuella just nu med den rådande situationen i Europa då Krigets mörka och fasansfulla tryne har visat sig och kommit väldigt nära oss på ett mycket skrämmande och påtagligt vis.
Changes!
Changes!
It’s the demand of our hearts.
Changes!
It’s the demand of our eyes.
Konstaktivism i Belarus
Att så många människor är skrämda och hotade till tystnad av tyranner, och har blivit det genom tiderna är än mer skrämmande. Att behöva vara rädd för sitt eget och sina näras liv för att man höjer sin röst och säger vad man tycker. Därför känns också aktivisterna i Belarus katt och råtta lek med myndigheterna mycket uppmuntrande.
De protesterar mot den totalitära regim som förbjuder all sorts kritik och på nätterna målas kritiska budskap och målningar upp på husväggarna. Myndigheterna har en patrull ute som försöker hinna fatt aktivisterna genom att måla över budskapen. Men ett övermålat budskap är också ett budskap!
Det började med att Svietlana, som försökt utmana Lukashenko, förbjöds att hålla tal i en park. Istället tog två DJ´s dit sin anläggning och spelade rockbandet Kinos song från 1986 ”Changes” i parken. De stod tysta bredvid och lät musiken strömma ut med sina händer formade i ett V för seger och en vit duk, motståndets färg, i sina händer. Folkmassan sjöng med. De både DJ´arna blev självklart fängslade. Men snart målades en mural upp.
Konstens kraft
Konsten har i alla tider varit en politisk kraft som kan användas av de som vägrar att tystas. Att kristendomens första utövare använde graffitti och bilder för att förmedla sina förbjudna budskap tänker vi kanske inte så ofta på. Därav de många metaforerna i kristendomens bilder, det var fördolda budskap menade för de invigda.
Konstens kraft och uttryck visar vår vilja till förändring och förbättring. Till vår unika inneboende förmåga till att förverkliga och materialisera vad helst vi vill. Fantasi och kreativitet är unika egenskaper som helt utgör människans egenart och styrka. Därför tror jag på konstens kraft!
ett försök att måla över moralen i Belarus
